Inom cirkeln

2 recensioner av Inom cirkeln

1. 

   Betygsatt 5 av 5

   Nina Hansson (verifierad ägare) – 6 april, 2019

   Jag recenserar “Inom cirkeln” av Kristina Suomela Björklund. Utgiven av Miramir förlag och Wipmedia. Detta är en bok som är både spännande och kuslig. Det är en jätte bra bok som jag verkligen kan rekommendera. Man får följa en kvinna som är bakgrunden till hela historien och människor i nutid. Det är en väldigt bra historia. Jag tycker synd om Lovina som måste fly hela tiden. På grund av att när hon tror hon hittat kärleken, så blir han förvandlad och hon måste också döda alla sina barn, eftersom de också förvandlas. Hon måste hitta en man med rätt blod för att förbannelsen ska brytas.

2. 

   Betygsatt 4 av 5

   Marias bokhylla (verifierad ägare) – 5 januari, 2020

   Åh, fy så obehagligt. Det är fantasy, odödlighet och zombies, fast i en lite annan tappning. Från första sidan sätts stämningen och sen håller Kristina Suomela Björklund i det fram till sista sidan. Ibland funderar jag på hur det ska gå att få handlingen att hålla iom mer spännande mest hela tiden men Suomela Björklund lyckas hela tiden göra twister som gör att det är svårt att lägga ner boken. Själva huvudhandlingen tycker jag om väldigt mycket, hur allt ska lösas skulle jag också säga är väldigt bra och slutet är ungefär så oväntat som jag förväntar mig. Någonstans mot slutet räknar jag ut hur det antagligen kommer att sluta, och så blir det också. Det stör mig inte alls, för jag tycker att det är riktigt snyggt gjort (och så får jag känna mig lite smart).

   Att vi får följa ett par olika perspektiv (Lovina historiskt, Moa, Thomas och mannen) är bara bra för både läsflytet och berättelsen. Jag gillar den historiska delen, som gör att Lovina känns som en väldigt djup karaktär samtidigt som hon känns väldigt obehaglig och moderlig samtidigt. Moa är nog den person som jag fastnar mest för, för hon känns både stark och svag, innerlig och kall samtidigt. Thomas blir en karaktär som jag rent ut ogillar efter ett tag men jag tycker samtidigt att författaren lyckas väldigt bra med honom som person just av den anledningen att jag går till att ogilla honom så starkt. Mannen (vars namn framkommer men jag inte talar om det här) gillar jag mer och mer allteftersom boken framskrider. Verkar rekorderlig och som en bra person, trots omständigheterna. Jag kan dock tycka att det är lite stereotypiskt och tråkigt att Suss är som Suss är, och det hade på något sätt tilltalat mig mer om det varit Robban som varit på det sättet, men det är ju en smaksak. De olika perspektiven gör att det sällan går i stiltje, men samtidigt bryter de av varandra på ett sådant sätt att jag som läsare får lite andrum från det som känts jobbigt precis i stunden.

   Jag gillar också att det till stor del utspelar sig i de norrländska skogarna. Dels för att det faktiskt ger en trovärdighet till historien som den annars inte hade haft (var kan man annars gömma en by fulla med människor som håller på att förvandlas till levande döda?) men också för att så många böcker handlar om södra delen av Sverige. Sen kanske det är lite oturligt att det inte är en så positiv handling för stackars Norrland, men vad ska man göra när månghundraåriga personer sprider sjukdomar omkring sig?

   Språket är bra och passar till genren.

   Omslaget är mycket tilltalande och säger mycket om bokens innehåll.