År 2043. Äventyr, faror och förbjuden kärlek i ett dystopiskt Afrika.
Afryea har alltid fascinerats av det farliga och trots att det är förbjudet gör hon allt för att få skymten av människor.
Tillsammans med likasinnade bor hon i en by bland de ödsliga afrikanska bergen. Skyddad från faror och jägare tillbringar hon större delen av tiden i djurhamn och får inte lämna samhället. Är människor så hemska som alla påstår? Finns varjägare på riktigt?
Hur skulle det kännas att leva i en människostad? Hon vill ut, upptäcka världen och uppleva äventyr. När Afryea blir tillfångatagen av varjägaren Dover uppfylls hennes önskan, men inte alls på det sätt hon tänkt sig. Savanner, ödemark och mystiska djungler. Nu måste hon göra allt för att fly och ta sig hem igen. Men vad gör man när man utvecklar känslor för personen som leder en rakt mot döden?
Endast inloggade kunder som har köpt denna produkt får lämna en recension.
Grafen visar produktens prisutveckling de senaste 3 månaderna.
Fantasy / SciFi
Fantasy / SciFi
Fantasy / SciFi
Fantasy / SciFi
Fantasy / SciFi
Fantasy / SciFi
Fantasy / SciFi
Fantasy / SciFi
Lenny Fox 
michaela.gester –
Lovisa Wistrand målar skickligt upp ett dystopiskt Afrika bara ett tjugotal år framåt där Afryea lever med sina likasinnade i djurhamn, skyddade från människor och varjägare (från ordet varulv plockar hon varhästar, varpumor, varsparvar, m.fl.). Afryeas nyfikenhet leder henne på äventyr som både är livsfarliga och kittlande.
Böcker om förbjuden kärlek kan i många fall kännas melodramatiska och förutsägbara, men här finns så mycket allmänmänskligt att ingenting känns förutsägbart. Man kan inte alltid styra över vem man älskar, kärleken är hård och skoningslös, kärlek och besatthet är nära besläktade, olikheter känns och upplevs som skrämmande. Ja, det finns mycket på temat starka känslor att ösa ur den här boken. Och jag älskar det.
Lovisa Wistrand känns igen på det underbara språket, blicken på naturen och hur kärleken liksom blixtrar till och känns fysiskt i mig som läser. Inte bara kärleken, utan allt som händer känns verkligen i kroppen. Andningen påverkas, man spänner sig och väjer för hinder, precis som Afryea gör.
Det är ett för mig nytt och intressant perspektiv på hamnskiftare och jag vill gärna läsa mer. Jag vill veta hur allting började och jag vill läsa fler berättelser i den här världen.