Clary väcks av ett åskväder samtidigt som Andra världskriget bryter ut i Europa. Bruksorten lyssnar till statsministerns medborgartal och rustar för oår. Kriget mot maken Bruno fortsätter. Han lovar mycket, men kan han hålla löftena? Tillvaron förmörkas av hot, ändå glimtar ljus fram. Ödesdigra val tvingar Clary till flera strider. Styrkan i henne växer och de mål hon har uppsatt för sin yrkeskarriär närmar sig.
I Clarys krig avlöser vardag och passion varandra. Ambivalensen kvarstår då nya erfarenheter smälter samman med tidigare upplevelser. Kan Clary vinna det hon eftersträvar?
Marianne E. Gunves nya roman Clarys krig är en fristående fortsättning på Fina flickor.
Lars Jarnhammar –
Med många tidsmarkörer i både handlingen, detaljer och den språkliga stilen är det lätt att förflytta sig till krigsåren när man läser Marianne Gunves senaste bok Clarys krig. Även om den är en fortsättning på hennes föregående ”Fina flickor” står den fint för sig själv. Det är lätt att bli upprörd över de svårigheter huvudpersonen Clary har när hon utkämpar sina krig. För mig som vuxit upp i ett brukssamhälle liknande bokens Blackesund ger den dessutom många igenkännande leenden.
Jag imponeras av Gunves förmåga att skapa närvarokänsla om en tid som varken hon eller jag själv har upplevt. Karaktärerna är väl tecknade även om jag ibland tycker att dialogerna känns lite platta.
Här och var tar författarens iver att ingående beskriva detaljer från den tiden över och riskerar att själva berättelsen hakar upp sig, men på det stora hela tappar hon aldrig tråden.
Även om jag upplever tempot i boken lite långsamt och den språkliga stilen något monoton saknar den verkligen inte dramatik och Gunve har lyckats väl i sin ambition att väva samman spänningen mellan klass, kön, och politik.
En bok jag kan varmt rekommendera.